Nyheter

Det finns i princip hur många sätt som helst att engagera sig i miljöfrågor. Vissa guidar andra i hur man hittar svamp i skogen, visar runt på naturhistoriska museer, deltar i miljöprotester eller skriver artiklar om hållbarhetsfrågor. Andra jobbar på miljöskyddsmyndigheter, sköter gemensamma trädgårdar, koordinerar avfallshantering eller gör PR-kampanjer för miljöinitiativ.

Haikus, en form av kort poesi som visas nedan, kan vara skrämmande för personer som inte ser sig själva som poeter eller kreativa. Trots det hindret uppstod poesi bland deltagarna i en workshop där vi diskuterade ”om/när/hur/bör/kan miljökommunikation möjliggöra kulturell förändring?” under Mistra Environmental Communication Programme Laboratory i oktober.

Den 8 oktober var det dags för Miljökommunikationsdagen 2025. Som praktikant för Mistra Environmental Communication var jag en del av planeringskommittén för dagen men eftersom att jag aldrig deltagit på Miljökommunikationsdagen innan, så jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig.  

Ett ord som jag tycker sammanfattar Miljökommunikationsdagen 2025 är reflexivitet. Jag uppskattade hur sessionernas upplägg och deltagarnas diskussioner genomsyrades av betydelsen av att iaktta sig själv i förhållande till sin omvärld. Många av de samtal och presentationer som ägde rum fick mig att tänka på hur vi kan få syn på våra kommunikationspraktiker genom att vara självmedvetna om standarduttryck och vanor. Att gemensamt diskutera dessa saker gör att vi kan betänka, och kanske också ifrågasätta, vårt förhållande till något så tätt sammankopplat som natur och kultur.

Det tog bara tre veckor. Tre veckor av att sätta en fot efter den andra, korsa floder, följa bäckar och pölar, till att tacka deras källa i himlen. Resan fick mig att förändra min syn på vattnet i sig och den nederländska topografin. Nederländerna är ett litet men tätbefolkat land, och kartan över landet var som ett spindelnät i mitt huvud. Alla punkter var sammankopplade, rigida, med fasta vägar och stigar i varje avlägset hörn av landet. Jag följde dessa vägar och sedan följde jag vattnet, samtidigt som jag försökte förstå och uppleva vad vattnet betydde för holländarna.