Under det avslutande fishbowl-samtalet, där Eva Friman talade om meningen med att synliggöra ens egna avvägningar, kom jag att tänka på begreppet fronesis som kan beskrivas som förmågan att handla med gott omdöme. När det kommer till miljökommunikation, vilket dagen tydligt visade, är det nog så betydelsefullt att vara en reflekterande praktiker och att ägna en tanke eller två (eller flera) åt sina egna värderingar. På så sätt kan vi förändra hur vi talar om natur och kultur, och kanske också förstå sambanden däremellan.

Liknande tankar belystes även tidigare under dagen av deltagarna under min och Eric Luths session om att bildsätta naturen, och likaså i Jasmine Zhangs session om vad vi väljer att berätta om naturen – och vad som väljs bort. I det senare fallet blev det extra påtagligt i diskussioner om natur och estetik där man i miljökommunikationssammanhang gärna talar om tilltalande arter, till exempel vackra djur, men mer sällan om de som kan anses vara obehagliga. Likväl tillhör de båda naturen och har därmed bäring på kulturen.

Jag deltog i Miljökommunikationsdagen med förhoppningen om ett teoretiskt grundat meningsutbyte om praktisk miljökommunikation. Denna förhoppning infriades genomgående – med råge!