Idén om rättvisa har under de senaste åren tagit allt större plats i den offentliga klimatpolitiska debatten, både nationellt och på EU-nivå. Trots det verkar klimatpolitiken halta efter med att lösa orättvisor och driva på klimatomställningen. Varför det är så, frågade sig forskare inom Mistra Environmental Communication.
– I samtal med tjänstemän, politiker och lokalsamhällen om våra forskningsresultat blev det allt tydligare att genomförandet av en rättvis omställning präglas av konkreta konflikter som ofta döljs bakom rättviseargument. Vi insåg att vi behövde ta ett helikopterperspektiv på vår forskning och utröna vilka dessa konflikter är, berättar Josefina Marklund, doktorand i miljövetenskap vid Södertörns högskola.
I en ny undersökning, där forskarna analyserat resultat från sju studier med fokus på klimatdebatten i Sverige och Skottland, identifierar de tre konflikter som präglar politiska ansatser om att skapa rättvisa i klimatomställningen.
En av dessa konflikter handlar om spänningen mellan olika tolkningar av rättvisa. Enligt forskarna är det tydligt att rättvisa inom politik och miljö- och klimatstyrning förstås som en fråga om fördelning av resurser och möjligheter, som kan hanteras genom kompensationer. Men utifrån den offentliga diskussionen om omställningsåtgärder framkommer det att det också finns behov av en annan typ av rättvisa, en slags erkännanderättvisa: att ens livssituation och utmaningar blir sedda.
– Politiska åtgärder i form av olika kompensationer faller alltså platt när folk efterfrågar erkännande av deras livsvillkor, eller av känslor av förlust, berättar Josefina Marklund.
Samtidigt visar studien att argumenten om behovet av erkännande ofta används inom politiken för att motivera klimatpolitiska nedskärningar, till exempel i diskussionen om bensinpriser och reduktionsplikten. När forskarna studerade vilka samhällsgrupper som anses vara sårbara i en klimatomställning var det övervägande bilägare, landsbygdsbor och ”den vanliga svensken” som lyftes fram. Industriarbetare framställdes i stället som verktyg för industrins klimatomställning eller som passiva mottagare av omställningsstöd. Andra samhällsgrupper, såsom samer eller de som lever i urban fattigdom, omnämndes sällan. Denna konflikt handlar om vem eller vilka som anses vara i behov av rättvisa.
– Idén om rättvisa reducerades till att handla om existerande levnadsförhållanden, som rätten att köra en fossildriven bil, i stället för att förstås i en bredare bemärkelse såsom solidaritet mellan människor. Som konsekvens handlade klimatomställningspolitiken som undersöktes i studien om hur vi kan bevara rådande levnadsförhållanden snarare än hur vi ska frammana samhällsförändring.
Även om ambitionerna inom klimatdebatten vid första anblick verkar höga, präglas de generellt av en strävan om att inget ska behöva förändras. En slutsats utifrån studien är att det finns inneboende spänningar i själva begreppet rättvis omställning mellan idén om rättvisa och idén om klimatomställning.
Detta återspeglar en tredje konflikt: de åtgärder som minskar koldioxidutsläppen mest är inte nödvändigtvis de mest rättvisa. Det möjliggör att rättvis omställning kan fungera som en politisk rökridå för att hindra samhällsförändring, poängterar forskarna.
– Vi ser hur politiker och praktiker använder rättviseprincipen som en slags retorisk måttstock – i rättvisans namn adderas krav och villkor som försvårar förändring då bara klimatåtgärder som stöttar en viss, ganska snäv, idé om rättvisa kan genomföras. Det är det här sättet att tillämpa idén om en rättvis klimatomställning på som bidrar till att underminera idéns verkliga visionära potential, förklarar Josefina Marklund.
Studien har publicerats som en del av ett temanummer i den vetenskapliga tidskriften Environmental Policy and Governance, där alla studier undersöker olika aspekter av en rättvis klimatomställning med särskilt fokus på den europeiska kontexten.
– Det betyder mycket för hur forskningsresultaten förstås när vi kan publicera den här studien i ett sammanhang med andra studier med liknande fokus. Studien är en del av ett större pussel som handlar om vilka konsekvenser en klimatomställning, eller dess uteblivande, kan få för enskilda människor och samhällen, och hur nationell och internationell politik svarar på dessa utmaningar. Här tror vi att vi bidrar med att väcka tankar om vad som händer när rättvis omställning används för att förhala samhällsförändring, något som ur ett klimatvetenskapligt perspektiv är rent utav farligt.
Studien genomfördes av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, Södertörns högskola, Uppsala universitet och James Hutton Institute (Aberdeen, Skottland).
Forskningen finansierades av Formas och Mistra Environmental Communication.
Kontaktpersoner
Anke Fischer, professor i miljökommunikation
Institutionen för stad och land; Avdelningen för miljökommunikation, SLU
018-67 35 56, anke.fischer@slu.se
Josefina Marklund, doktorand i miljövetenskap
Institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik, Södertörns högskola
070-751 79 87, josefina.marklund@sh.se
Den vetenskapliga artikeln
Fischer, A., J. Marklund, N. Förell, S. Joosse, A. Pinker, and W. J. Boonstra. 2025. Will the Transition Ever Be Just? Three Sites of Discursive Struggle Over Justice in Transition Governance. Environmental Policy and Governance 35, 6: 1152–1163. https://doi.org/10.1002/eet.70028.
